43
Värmland
NR
1
2013
S
olbergets Bagarstuga
i LillaVänsberg ligger på
en höjd en mil nordväst
om Karlstad. Stugan ser
ut som om den vore
byggd kring förra sekel-
skiftet, målad i linolje-
färger och med patina,
men det är en felgissning
på ungefär 110 år.
– Vi började bygga den för tre och ett
halvt år sedan och den är inte riktigt klar än,
berättar Lars Andersson som är brandman,
men på något outgrundligt sätt också hinner
sköta tio hektar mark, timra en bagarstuga,
mura en vedugn, bygga ut huset och vara
pappa till Johan, Klara och Lovisa.
– Man får ta en sak i taget så ordnar det
sig. Nu dricker vi kaffe, säger han.
På gården finns två hästar (plus två in
lånade), tio får, två katter och några tuppar
och hönssomgårochsprättervidenlada.Hos
tidigareägarenfickdenenögdetuppenboinne
i huset, men där någonstans går gränsen för
Lena-Maries ochLars gästvänlighet.
Familjen har bott här sedan 1993 och bli-
vit allt mer övertygade omatt de kommit hit
för att förvalta ett arv.
Lars Andersson håller upp en bit flinta
som han hittade i hagen där arbetshästen
Skarpen nu går och bökar i jorden.
–Troligen är flintabiten från en yxa eller
en skrapa som användes för ungefär 2 000
år sedan. Det ger lite perspektiv på tillvaron.
Vi är bara här en kort tid och vi har ett ansvar
att förvalta det vi har fått ärva, säger han.
Ett sätt är att leva i samklang med natu-
ren. För Lars och Lena-Marie är det en
inställning som inte minst präglar synen på
mat och på måltiden.
Lena är sedan två år projektledare för
Värmlandsmat, en ideell förening som
främjar samarbete och utveckling av små-
skalig livsmedelsproduktion i landskapet.
Målet är att skapa fler måltider med tydlig
värmländsk identitet.
– Det finns så många bra lokala produ-
center, men Värmland är ett stort landskap
ochdet kanvara problemmed logistiken. För
att nå ut måste vi samarbeta och koppla ihop
producenter ochkonsumenter, säger hon.
o
m det bara vore upp till Lena-
Marie skulle saken vara klar. Då
hade vi för länge sedan slutat att
importera halvfabrikat sompas-
serat flera länder innan det värms upp i en
mikrovågsugn nära dig.
När hon bjuder på lunch är det som att
försöka ta rygg på en bil i Svenska Rallyt
genom de värmländska skogarna – ort
namnen susar förbi i en rasande fart:
Äppelmust från Klässbol, torkade jord-
gubbsskivor från Munkfors, ostar från
Långserud, havtorn från Värmlandsnäs,
basilika från Brunskog…vi kunde fortsätta
sådär tills sola går ner.
Lena-Marie har börjat laga varmrätten.
Lars, somvar yrkesfiskare innan han skolade
om till brandman, har köpt en Vänergös av
en kompis och fisken ska nu fyllasmed tratt-
kantareller sombarnen plockat och tomater
somLars föräldrar odlat och torkat hemma
på Hammarö.
Dofterna som sprider sig när hon hettar
Lena-Marie Andersson
öppnar en dörr på glänt och släpper in naturen på
tallriken. Fisken, köttet, brödet, grönsakerna, bären; allt kommer från när-
området. Solbergets bagarstuga påminner gästerna om hur enmåltid borde
vara, fjärran från anonyma producenter och matskandaler.
text
Markus Wi lhelmsson
foto
peter hoelstad
Jästråg i
bagarstugan.
Vit caprinmed rårördahjortron
och reducer däppelcidervinäger
medhonung.
»Jagälskaratt laga
matmedbarnen«
mat
närodlad lycka
