48
Värmland
NR
1
2013
bruset. Jag börjar andas igen och känner att
det är lättare att vara kreativ, säger hon.
Inger växte upp i föräldrarnas skrädderi
i Torsby. Hon sydde byxor med utsvängda
ben till killarna på högstadiet, men såg ock-
så hur hennes mamma och pappa slet långt
in på nätterna.
– Vad är det där för skitjobb, tänkte jag.
Jag bestämde mig för att skaffa en riktig
utbildning så att jag kunde bli anställd, jobba
normala arbetstider och få lön.
I 15 år arbetade hon som arbetsterapeut
med inriktning på rehabilitering av patien-
ter som drabbats av stroke, tills hon en dag
– 1990 – kände att hon stodmed näsanmot
väggen.
–Är det så här livet ska vara?Att det bara
håller på, att alla dagar är likadana. Känslan
av att aldrig bli klar. Jag öste urmig själv för
att hjälpa andra att få det bra. Jag var förbru-
kad, säger hon.
när hon h i ttade tillbaka till kläderna
blev det som en slags självterapi. Så små-
ningom, efter några år i Linköping och
Göteborg, hittade hon också tillbaka till
Värmland.
–Man kanske kan bli inskränkt och kän-
na sig instängd och krympt här, men förmig
är det nog tvärtom. Jag kan vara mig själv.
Det är svårt att sätta ord på, men jag tror att
det har att göramed identitet, att jag känner
igen allt runtomkring mig, årstidsväxling-
arna, granlukten, dialekten.
■
Landskapet som är så påtagligt i Selma
Lagerlöfs romaner påverkar också Inger.
– Jag känner mig trygg här. När jag är
anlitad av andra teatrar kan jag tillbringa
två-tre månader i olika storstäder och blir
bombad av intryck. Då är det så skönt att
få komma hem hit till tystheten, bort från
de har ingen häst i köket,menannars
finns en hel del likheter mellan Villa Ville-
kulla och Inger och Leif Stinnerboms hem i
Östra Ämtervik.
Som fotavtrycken i taket.
– Visste ni att uttrycket
Klackarna
i taket
kommer från den värmländska pols-
kan? Så här görman, säger IngerHallström
Stinnerbom, tar maken Leif under armen
och vips så hänger Leif upp och ner och slår
fotsulorna i de massiva takbjälkarna.
Då ska ni veta att det är högt i tak hos
Stinnerboms.
I den här skogsgläntan på östra sidanFry-
ken har det stått ett hus sedan 1597 och det
sägs att det var just här somden riktige Kej-
sarn av Portugallien, från Selma Lagerlöfs
roman, dog.
– Han var ett rotehjon som flyttade runt
mellan olika gårdar. Men det ansågs föra
otur med sig att ha ett döende rotehjon i
hemmet. Och gården där rotehjonet dog
skulle bekosta begravningen, så en annan
familj lär ha skjutsat Kejsarn i en skottkärra
över åkrarna för att han skulle dö här, berät-
tar Inger.
att pås tå att Selma Lagerlöf har varit
betydelsefull för Västanå Teater och Inger
HallströmStinnerbomär ingen överdrift:
En Herrgårdssägen
och
Gösta Berlings
Saga
har spelats för utsålda hus i Berättar-
ladan söder omSunne och i år står
Nils Hol-
gersson
återigen på programmet.
Kostymören Inger Hallström Stinnerbom har hyllats
för sina dräkter och fått medalj av kungen för insatserna
vid Västanå Teater. För att orka vara kreativ behöver
hon lugnet, tryggheten och doften av granar.
text
Markus Wi lhelmson
foto
peter hoelstad
värmland och jag
Inger stinnerbom
Øyvind Lund
varasig själv
konsten att
inger svidar upp
Nils Holgersson
Namn:
IngerHallström
Stinnerbom.
Gör:
Kostymör.
Familj:
MakenLeif, sönerna
Magnus ochJon.
Aktuell:
Har gjort kostymerna
till föreställningenavNilsHol-
gersson somhar premiär påmid-
sommardagen i Berättarladan i
Sunne. Pjäsen spelas sedan fem
dagar i veckan till ochmed första
helgen i september.
