Landskapens historia är tätt sammanvävd
med framväxten av hembygdsrörelsen och
det nationalromantiska projektet vid slutet
av förra seklet. Med hjälp av dalahäst och
midsommarstång formades Sverigebilden
och visades upp på Skansen. Även det litte-
rära arvet knöts dit.
I de landskap som bidragit med sverige-
symboler somDalahästen, Gustav Fröding
eller Vilhelm Moberg har också utvecklats
en särskilt stark tro på att just vårt landskap
är störst, bäst och vackrast.
ewa l i ndqvi s t hotz är exilvärmlän-
ning i Stockholm. Med distans till uppväxt-
landskapet ser honVärmlandskynnets fram-
ochbaksidor. Somförmågan att vara gladoch
trevlig. Ett enormt plus i hennes arbete som
präst i enstressadochsammanbitenstorstad.
– En värmlänning kan prata med en stol
och få den att le!
Den somkommer utifrån kan uppleva det
som ytlighet, säger hon.
– Värmland är inte en allvarskultur, vi
har svårt att hitta orden för det som tynger.
Det är precis som i Selma Lagerlöfs böcker.
Livets små och stora katastrofer är ofta
språklösa.
två plats er präglade henne. De första
åren i bruksorten Deje och sedan tiden i byn
Hällekil, söder omRansäter.Honkörde trak-
tor, vallade kor och impregnerades med hela
den värmländska relationen till naturen.
Med sig fick hon också det kanske vikti-
gaste av allt: synen på Ordet och Tiden.
–Man dör inte i Värmland. Tiden där är
liksom rund. Vi pratar fortfarande om min
morfar somomhan nästan levde, fast han är
död för längesen. Känslan av att nu och då
existerar samtidigt skapar, tillsammansmed
den levande berättartraditionen, ett alldeles
speciellt klimat. En värmlänning blir till
genom att berätta.
Hon pekar på Lars Lerin, den värmländ-
ske konstnären somblivit världsberömd för
akvareller där det allmänmänskliga gestaltas
genom det provinsiella.
Han binder samman hembygdsperspek-
tivet med en globalitet. Det är då landskaps-
kärleken är som bäst.
■
Värmland. Åtminstone omman frågar dem
själva. Skogen, kulturen, karaktärerna, triv-
seln, tryggheten, historien… För många
värmlänningar är landskapspatriotismen
i sig ett säljargument. Ingen älskar sitt land-
skap som värmlänningen. Och inget land-
skap representerar svenskhet bättre.
Stämmer det verkligen?
Svaret är både ja och nej, förklarar Lars
Aronsson.
– Det som kommit fram i vår samman-
ställning är inget unikt för Värmland. Det är
kvaliteter sommånga svenska landskap har.
Långt fler än värmlänningar ser sig som
bärare av det svenska; många landskap
framställer sig som ett Sverige i miniatyr.
Däremot finns det några somgör det med
störreanspråkänandra.Ochdetmedvissrätt.
Det finns landskap som är just national-
romantikens landskap. Dit hör Dalarna,
Jämtland och Värmland.
al l pub l i c i t et är bra publicitet,
heter det. Ändå måste det klassas som årets
PR
-paradox att rapporten om hur okänt
Värmland är gjorde landskapet mer upp-
märksammat än vad någon informations-
chef kunnat drömma om.
– Det blev ju rena reklamkampanjen,
säger Lars Aronsson, professor i kulturgeo-
grafi vid Karlstad Universitet, efter att hans
studie
Livsmiljö ochattraktivitet
i år basunerats
ut i självasteMelodifestivalen.
Landskapskärlek. Man tänkte kanske att
den skulle avta, i konkurrensen från hela den
globala kultur vi numera är nedsänkta i via
internet och annan ny teknik. I själva verket
är det tvärtom. När nationsgränserna sänks
flyttas fokus till den lokala identiteten. I var-
je landskap har de senaste årens diskussion
präglats av frågan omhur man lanserar just
sin unika region till resten av världen.
Och få har såmycket att kommamed som
Ingen älskar sitt landskap som värmlänningen.
Varifrån kommer denna hembygdsvurm? Vi
bad smålänningen
kri st ina l indh
om ett utifrånperspektiv.
VandringvidHovfjället.
Øyvind lund
En värmlänning
kan prata med en stol
och få den att le!
Ack, värmeland,
du älskade!
värmland
spaning
50
Värmland
NR
1
2013
