enorma betydelse för mänsklighetens
överlevnad som engagerar mig.
Det var runt
det förra sekelskiftet som
unga konstnärer sökte sig till Arvika
och sjön Racken 35 kilometer norrut.
Rackstadmuseets verksamhet utgår från
konstnären Christian Eriksson som
växte upp i Taserud, där fadern drev
ett litet jordbruk och ett möbelsnickeri.
Christian vandrade runt som gesäll i syfte
att förkovra sitt möbelhantverk, men
leddes genom konstnärsvänner i Paris in
på konstbanan.
Rackstadkolonin var en vänkrets
av konstnärer. När Gustaf Fjæstad
(1868–1948) och hans maka Maja Fjæstad
(1873–1961) först kom till Arvika 1898
fick de hyra Christian Erikssons ateljévilla
Oppstuhage som han byggt till sig själv
och sin hustru Jeanne Tramcourt när
tillsammans återvände till Sverige från
Frankrike. Han fortsatte dock snart sin
konstnärliga bana i Stockholm.
Paret Fjæstad flyttade därefter vidare
till Kampudden vid sjön Racken, där
de byggt eget hus och ateljéer. Maja var
förutom duktig målare och grafiker också
duktig textilare. Hon ingick i den grupp
entusiaster som 1922 startade Sveriges
äldsta konsthantverksbutik, Arvika
konsthantverk.
Efter Gustaf och Maja kom Björn Ahl-
grensson (1872–1918) med hustru Elsa till
Arvika. De bosatte sig i Perserud, också
vid sjön Racken. Några år senare flyttade
Fritz Lindström (1874–1962) till trakten.
Dessa konstnärer, samt några lokala
målare som Alfred Ekstam (1878–1935),
Bror Sahlström (1869–1915), Ture Ander
(1881–1959) och Bror Lindh (1877–1941)
utgör stommen i den konstnärsgrupp som
kallas Rackstadkolonin.
De drevs av en nationalromantisk
längtan efter natur och allmogens
miljöer samt ett sökande efter ljus,
dunkel och vemod. De lockades också av
möjligheterna att kunna leva och bo billigt
här på landsbygden.
– Dessa konstnärer var unga, arga,
fattiga och ifrågasatta, konstaterar Lena.
De fascinerades av naturen och ville
avkoda den dess magi. De var intresserade
av primitiv äkthet, det enkla ursprunget.
– Jag tror fortfarande på att släppa in
och göra plats för unga konstnärer. Vi
måste bejaka förändring och utveckling.
Därför har hon inför framtida
samarbeten börjat med att bjuda in de
studenter vid Sveriges konsthögskolor som
2013 tar sin masterexamen och som har
anknytning till Värmland.
– Jag är övertygad om att jag, trots att
jag sett så mycket och jobbat så länge med
konst och kultur, kommer att bli mycket
förvånad över vad de har att visa upp.
Utryck som är nya för oss, som vi inte har
sett tidigare.
Som konstmuseum vill Lena också
att Rackstadmuseet bidrar till att öka
förutsättningarna för konstnärer att
kunna leva på sin konst.
– I industrisamhället erbjöds konstnä-
rerna en frizon. En konstnär förväntades
Rackstadmuseet
Rackstadmuseet i Arvika
öppnade 1993 för att
samla och visa konst
och konsthantverk
kopplad till den så
kallade Rackstad-
kolonin som verkade i
Arvikatrakten kring år
1900. Huvudbyggnaden
är konstnären Christian
Erikssons föräldrahem
Haget. Till museet hör
också hans eget konst-
närshem Oppstuhage
samt en sommarateljé.
Regelbundna tillfälliga
utställningar. Butik med
värmländskt konsthant-
verk och litteratur. Kafé
med sopplunch och stort
utbud av hembakat.
112 | naturligtvis
