17
Värmland
NR
1
2013
1800-talet.Hon längtade bort frånhöbärgning
och havreskörd så starkt att hon höll på att gå i
bitar.Honvisste att det var lönlöst att frågapap-
pa Per, den fruktade riksdagspolitikern som
gick under namnet
Fryksdalskongen
.
»Är det endast döden som kan skilja mig
från denna längtan (efter konsten)«, undrade
hon i ett brev till sin konstnärsbror Bror.
Anna befriades av den då Parisbaserade
målaren Carl Wilhelmson som i två somrar
gästade familjen Sahlström i Värmland och då
bland annat skapade två verk somhar en given
plats i den svenska konsthistorien –
Lördags-
kväll
och
Juniafton
–med Anna sommodell.
Mötet med Wilhelmson blev en vändning;
honövervann sin rädsla för pappans åsikter och
påbörjade en lysande karriär somkonstnär.
Inte för att pappa Per blev gladare för det:
– Jag skäms öfver att ha en dotter som tje-
nar pengar på ett så simpelt vis som att måla
och ta så hutlöst betalt. Du borde lära dig att
arbeta som vanligt folk och gå upp på morg-
narna, konstaterade han.
Om kreativa kolonier ofta har mötts med
skeptiska blickar, i synnerhet på bruksorter, så
kanske det har varit litemindre så i Fryksdalen.
i
hjärtat av det sagorika Öst-
ra Ämtervik bor fotografen JH
Engström. Han återvände till hem-
trakterna efter att ha bott i bland
annat Paris, NewYork, Stockholm,
Göteborg och Skåne, för att till-
sammans med sin vän och kollega
Anders Petersen försöka fånga sin bild av
Värmland.
Resultatet –
FromBackHome
– utsågs 2009
till världens bästa fotobok i klassen Modern
Fotografi vid fotofestivalen i Arles.
Nu står JHEngströmpå gårdsplanen utan-
för sitt vita hus i Smedsbynmed en kopp kaffe
i ena handen, en snusdosa i den andra och har
fler frågor än svar. Varför finns såmycket kre-
ativitet samlad här? Vad är hönan och vad är
ägget? Och framförallt: Hur ska han hinna
skicka sin nya bok –
Långt från Stockholm
– till
tryckeriet i tid?
–Eftersomalla pratar omkreativiteten hela
tiden så kanske det blir en självuppfyllande
profetia. Om man har sett folk härifrån göra
bra saker, somTunströmeller Selma Lagerlöf
»Jag började läsa Tunström.På de där tågresor-
na läste jag allt han hade skrivit och tyckte att det
var fruktansvärt bra.«
JH Engströmomtågresornagenom Paris
eller Gustaf Fröding eller Monica Zetterlund,
då kanske det räcker för att man själv ska våga
kliva över den där tröskeln och säga: Då kan
jag också göra det. Men ska jag vara ärlig så
funderar jag inte såmycket på det därmed kre-
ativiteten här omkring.
Innan JHEngströmflyttade hembodde han
utanför Trelleborg i några år. Han blev stres-
sad av blåsten. Hur han än vände och vred på
sig fick han aldrig medvind. Här är han lugn.
– Det blåste liksom åt alla håll på en gång,
sägerhannärviharklivitiniateljénmedenglas-
väggsomblottarsluttningennermotMellanfry-
ken.Det är vackert somen hötorgsmålning.
När han var tio år fick hans pappa jobb i
Paris. JH följde med förstås och åkte varje
morgon tåg i en och en halv timme till skolan.
Vad skulle han göra? Steve Jobs hade ännu inte
uppfunnit iPad.
– Jag började läsaTunström. På de där tåg-
resorna läste jag allt han hade skrivit och tyck-
te att det var fruktansvärt bra.
Så småningom kom JH att återvända till
Paris utan föräldrarna, nu somassistent till den
världsberömde modefotografen Mario Testi-
no.Modefotograferingar för glansigamagasin
som Vogue och Vanity Fair är uppstyrda som
JHEngström, enav Sverigesmest namn-
kunniga fotografer, har flyttat in i konst-
närenLars Lerins föredettahus.
håkan elofsson
peter hoelstad
sagodalen
resa genom fryksdalen
